The sweet smell of "a bit of bittersweetness" in the HK morning

Hongkong är på många sätt en av de bästa platserna på jorden, och det finns ingenting så sweet som HK med ett soundtrack. Första gången jag kom hit var Roxy Musics yuppieklassiker More Than This perfekt för de neonupplysta skyskrapskvällarna på Hongkong Island; den här gången är gatorna tio grader kallare och övergivna av invånare som flytt staden under Chinese New Year. Jag inväntar lite av det där livet, men så länge blir det varma bad med skyskraporna på andra sidan persiennen och detta som soundtrack.

Vientiane

Så jag är kvar i Vientiane och sitter på Joma och skriver (retrospektivt) på en annan blogg medan jag funderar på om jag borde överväga eller förkasta tanken på ett ”eco resort” ett par mil utanför Vientiane. Eller helt enkelt bara göra som alla andra och åka till världsarvstaden Luang Prabang, som dessutom lär vara en ”ultrachic” destination precis vid Mekong… Allt i ett, right? Under tiden passar Vientiane ganska bra, även om det inte är den vildaste huvudstaden man kan hamna i. Men med cykel och som arbetsrum funkar det bra för tillfället, med fler wi-fi-ställen än franska baguetter och gott sällskap av Hunter Thompsons spöke som lever vidare ett par kvarter bort, i en betongbunker till hotell precis vid floden. Och jag klagar inte; bor högst upp i ett hus med egen balkong och utsikt över Mekongfloden för 17 dollar natten. Mer bilder etc. kommer snart.

Hunter S Thompsons spöke i Vientiane

http://royhamric.wordpress.com/2010/05/16/hunter-thompson-in-laos/

Anjuna post Anjuna

"You have to pick the places you don't walk away from." 
- Joan Didion

"Classic Indochinese"

Vientiane, Laos. Solnedgångar över Mekongfloden med Thailands rosa himmel på andra sidan flodgränsen, boulevarder, avenyer, franska baguetter, ”boutique hotels”, skandinaviskt bageri med småkakor, semlor och bagels plus filialer (svensk pizza?), hyrcyklar, chica souvenirbutiker, street food, comfort food, pork, fulla guest houses och återigen världens coolaste japaner, gymutrustning och aerobics i parken (populärt) plus expats och yoga i periferin. Och, just det, dubbat Sex & The City på TV som varken får visa nakenhet eller cigaretter. 

Kom hit från Bangkok som hade nåtts av en modsvåg i kombination med hela Cheap Monday-paketet, från jeans till vintageavdelning på coola thailändare som lika gärna hade kunnat vara hämtade ur någon scen från Andy Warhols Factory. Inhandlade ett par handgjorda mockasiner av en kille från södra Thailand i långt hår, lugg och utsvängda jeans och återförenades med stadspulsen efter att ha varit en village girl i Anjuna under en månad. Mer uppdatering från Goa kommer för övrigt snart. För tillfället växlar jag mellan mitt eget och lite annat reserelaterat, som den här bloggen som lär vara inspirerad av resor men är gjord i en helt annan tappning (utformad av en globe-trotteuse). Citatet här nedanför hade fått en ström av kommentarer och reblogs. 

"The most beautiful people we have known are those who have known defeat, known suffering, known struggle, known loss, and have found their way out of the depths. These persons have an appreciation, a sensitivity, and an understanding of life that fills them with compassion, gentleness, and a deep loving concern. Beautiful people do not just happen."

– Elisabeth Kubler-Ross

Anjuna by night